Fumio

Kolostomi sedan 2009
Land: Japan
Yrke: sektionschef, IT-avdelningen
Fritid: minigolf

Jag köpte en bok om stomivård

I mars 2009 fick jag diagnosen rektalcancer och läkaren informerade mig om att jag skulle få stomi. Han berättade lite om hur det skulle bli att ha stomi och jag remitterades även till en sjuksköterska som specialiserat sig på sår, stomi och inkontinens som lärde mig ännu mer. Min sköterska gav mig några läsvärda häften om stomibehandling. Före operationen köpte jag också en bok om stomivård eftersom jag ville vara förberedd när jag vaknade efter operationen.

Jag arbetar på ett universitet som sektionschef inom en stor IT-avdelning. Innan operationen fortsatte jag att forska genom att skapa nätverk inom universitetet. Jag berättade för några kollegor vad jag skulle gå igenom men jag ville inte att alla skulle veta. Jag är gift och har två döttrar. Min fru var orolig, inte på grund av att jag skulle få stomi utan på grund av cancern.

Eftersom jag var så väl förberedd var det inte en chock

Två veckor efter att jag fick diagnosen genomgick jag stomioperationen. Som tur var kunde tumören tas bort i ett mycket tidigt stadium så jag behövde inte någon behandling efteråt. Sköterskorna lärde mig att byta stomibandage direkt efter operationen. Eftersom jag var så väl förberedd var det inte en chock för mig att se eller röra stomipåsen. Vetskapen om att stomipåsen skulle vara permanent var också en motivation att bekanta sig med rutinmässig stomivård så snart som möjligt. Jag är tacksam för att ha fått en stomi, jag förstår att jag inte skulle kunna fortsätta leva utan den.

Eftersom min fru och mina döttrar ville veta vad jag gick igenom och få en bättre förståelse för hur stomin fungerar, var de med när en av sköterskorna bytte påse direkt efter operationen. Det var den enda gången jag lät dem se min stomi. Jag blev tillsagd att jag inte skulle få lämna sjukhuset förrän jag själv klarade av processen att byta påse, därför lärde jag mig själv att ta hand om allt. Efter att jag lämnat sjukhuset träffade jag min sår-, stomi- och kontinenssköterska en gång i månaden under de första månaderna. Nu besöker jag kliniken för stomipatienter ungefär en gång var tredje månad och jag gör regelbundna besök hos min läkare för att försäkra mig om att jag är frisk.

Jag har anpassat mig till min nya livsstil som innebär att leva med stomi

Min fru lagar maten i vårt hem och hon ser till att vi inte äter något som kan irritera min mage. Vi har alltid ätit mycket fisk och det gör vi fortfarande. Vi besöker fiskmarknaden flera gånger i veckan, något jag tycker mycket om. Jag brukade spela golf, men nu spelar jag mest minigolf vilket jag kan göra tillsammans med min fru. Vi uppskattar denna tid tillsammans. Jag har alltid älskat sport, men numera brukar jag hellre titta på än att delta själv. .

Jag kan leva tack vare min stomi; det är ingen stor grej. Mitt råd till andra som går igenom samma upplevelse är att försöka se positivt på livet. Lev det liv du vill och se till att du får ut det mesta av det.