- Produkter
- Att leva med stomi
-
Om oss
Hållbarhetsrapport
Dansac, en del av Hollister Incorporated, är stolta över att dela hur vi arbetar för en hållbar framtid
LÄS MER - Select Country
Lista över termer
Abdominoperineal excision av ändtarmen (APER/APR)
Ett kirurgiskt ingrepp som innebär att ändtarmen och anus skärs bort och perineum stängs
vilket resulterar i permanent kolostomi. Utförs vanligen vid mycket lågt sittande rektal/anal cancer.
Abscess
En lokaliserad samling var i en hålighet. Exempel: en divertikel eller en anastomotisk abscess. Symptomen omfattar smärta och feber på grund av infektion.
Absorption
Spjälkade näringsämnen och vätskor absorberas via mag-tarmkanalen till blodet. Sjukdom eller operation kan minska kroppens förmåga att absorbera näringsämnen och vätskor.
ACE-procedur
Se Antegrad kolonenema.
Adenocarcinom
En malignitet i körtelepitel. 95 % av all cancer i tjocktarmen är adenocarcinom.
Adenom
Godartad tumör där cellerna kommer från körtelepitel i tarmen.
Adhesioner
Intern tillväxt av ärrvävnad efter operation eller sepsis. Band av denna fibrösa ärrvävnad gör att
två ytor växer samman, t.ex. öglor av tarmen som normalt bör vara isär.
Adjuvansterapi
En sorts behandling som hjälper en annan behandling. Adjuvansterapi kan ges före eller efter operationen
för behandlingen av tarmcancer, t.ex. kemoterapi. Se Neo-adjuvansterap, kemoterapi och strålbehandling.
Allergi
En förändrad kroppsreaktion (som överkänslighet) mot ett antigen som svar på första exponering. När denna överkänslighet etablerats leder den till en inflammatorisk reaktion om medlet som framkallade reaktionen
stöts på igen, t.ex. latex.
Allergiskt kontakteksem
Patogenesen för allergiska reaktioner är konventionellt indelade i fyra grupper, I till IV. Allergiskt kontakteksem är en typ IV-reaktion, vilket är en fördröjd typ av överkänslighet. I detta tillstånd är allergenet en kemikalie som är tillräckligt liten för att passera hudens yttre spärr (Lyon and Smith, 2001).
Analatresi
Detta är när ett nyfött barn har en felplacerad eller oformad analöppning. Analatresi drabbar en av
4 000 nyfödda spädbarn, men orsaken är okänd. Dessa spädbarn kan också ha andra missbildningar,
t.ex. fistlar (rekto-urinrörsfistlar hos pojkar och rekto-vestibulära fistlar hos flickor). Andra missbildningar, t.ex. ryggradsskador, hjärtanomalier och esofagusatresi är ofta förknippade med tillståndet. Förekomsten av problem med njurar och urinblåsa ökar med allvarlighetsgraden av analatresi, mellan 5 och 20 % med lätta lesioner och upp till 60–90 % med svåra lesioner.
Spädbarn som föds med det här tillståndet måste opereras för att skapa en öppning (anus) så att avföringen kan passera. Detta kräver inledningsvis att en stomi bildas och sedan rekonstruktiv
operation vid ett senare datum beroende på hur allvarligt tillståndet är.
Analfissur
En spricka i slemhinnan och huden i analkanalen. Orsakas vanligen av passagen av hård och förstoppad
avföring och leder till smärta och blödning.
Analkanal
Det finns en liten kanal mellan ändtarmen och anus som är 2-3 cm lång och som består av de övre
kanterna av de inre och yttre sfinkterna och puborectalis-muskeln.
Analsfinkter
Består av de inre sfinkterna (ofrivilliga muskler) och externa sfinkterna (frivilliga sammandragande muskler) för att kontrollera avföringen.
Anastomos
Den kirurgiska sammanfogningen av två kapade tarmändar. En anastomos kan sys för hand eller sammanfogas med hjälp av kirurgiska klamrar.
Anemi
Ett tillstånd där blodet har brist på röda blodkroppar i hemoglobinet eller i den totala volymen.
Symptomen omfattar letargi, trötthet och andfåddhet.
Anismus
Ofrivillig sammandragning av analsfinktern.
Antegrad kolonenema (ACE)
ACE avser en kontinent stomi som kan spolas ur.
Proceduren utförs oftast på barn med inkontinensstörningar. Dessa störningar omfattar medfödda missbildningar, t.ex. ryggmärgsbråck, analatresi, långvarig förstoppning. Proceduren används nu även på vuxna för att hantera tarmdysfunktion.
Det är en kirurgisk teknik där ena änden av appendix implanteras på ett icke-återflödande sätt in i caecum och den andra änden förs ut på bukväggen som en kontinent stomi. Detta ger en kanal som kan kateteriseras vilket underlättar administrationen av en antegrad urspolning för att tömma kolon.
Anus
Den naturliga utgången i slutet av mag-tarmkanalen där avföringen lämnar kroppen.
APER/APR
Se Abdominoperineal excision av ändtarmen.
Appendektomi
Kirurgiskt avlägsnande av appendix.
Appendicit
Inflammation i appendix.
Appendikostomi
Kirurgisk öppning i appendix. Se Antegrad kolonenema.
Appendix
”Blind” del av caecum.
Ändstomi
När bara ena änden av tarmen förs ut och formas till en stomi. Detta kan vara antingen från
tunn- eller tjocktarmen.
Avulsio
Detta är ett tillstånd där pipen på ileostomin slits bort på grund av trauma.
Avföring
Fasta/halvfasta avfallsprodukter som utsöndras av kroppen genom anus. Avföringsmaterialet består
främst av gallpigment, slem, icke-absorberade mineraler, osmälta fetter, cellulosa, deskvamerade
epitelceller, kalium, natrium, bikarbonat och vatten. Avföringskompositionen är tre delar vatten
och en del solida material. Mängden avföring som töms ut är cirka 150–250 g dagligen.
Bakterier
Mikroskopiska encelliga organismer. Vissa bakterier är ofarliga eller till och med bra medan andra kan orsaka
infektion.
Ballooning (av stomi)
Inträffar när en stomipåse som patienten bär fylls med tarmgas. Detta händer
oftast när filtret är blockerat eller ineffektivt eller när det inte finns något filter alls på
påsen.
Bariumlavemang
En radiologisk undersökning där ett konstrastmedel (barium) förs in i tarmen så att
ileum, kolon och rektum kan avbildas och diagnostiseras.
Basplatta
Den del av en 2-dels produkt som fästs fast i huden kring stomin och som påsen sedan fästs i.
Basplatta
Basplattan i en 2-dels stomiprodukt. Basplattan som består av en vidhäftande hudbarriär
med ett förklippt hål placeras över stomin och fäster i huden. Basplattan har också ett
kopplingssystem där påsen kan fästas fast i basplattan. Detta gör att man kan byta påse ofta
utan att behöva ta bort basplattan. Basplattan kan sitta kvar i genomsnitt i tre till sju dagar.
Termen avser också ett skyddsblad (vanligtvis hydrokolloid) som används som hudbarriär vid stomibehandling.
Benign
Godartad/icke-malign.
Benign tumör
En godartad vävnadstillväxt som inte sprider sig till andra delar av kroppen.
Biofeedback
En icke-kirurgisk process som fokuserar på nyuppbyggnad av bäckenbottenmuskulaturen. Det innebär
utvärdering och utbildning av patienten för behandling av förstoppning och fekal-/urininkontinens.
Biopsi
Diagnostisk procedur i vilken ett vävnadsprov avlägsnas kirurgiskt från en del av kroppen och
utsätts för mikroskopisk analys. De flesta biopsier utförs för att bestämma om en observerad
vävnadstillväxt är malign eller benign.
Blod i avföringen
Se FOB.
Borborygmi
Onormala kurrande ljud från buken till exempel vid förstoppning eller irriterad tarm.
Brickerblåsa
Se urostomi.
Brock (parastomalt brock)
En svaghet i muskellagret där de inre organen kan tränga fram. Ett parastomalt brock visar sig som
en utbuktning runt stomin. Utbuktningen innehåller slingor av tarm som trängt igenom svagheten i bindväven
runt stomin och in i vävnaden under huden. Orsaker kan vara den kirurgiska tekniken, svaghet i muskeln eller hosta/sträckning.
Parastomal brockbildning är en vanlig komplikation som kan inträffa veckor, månader eller år efter en
stomioperation.
Patienten upplever ofta obehag, har problem med stomiutrustningen/kläder och kan tycka att brockets utseende är mycket besvärande.
Åtgärder kan vara att anpassa ett stöd för buken, rådgivning om utrustningen och ibland kirurgisk reparation.
En sällsynt komplikation är om tarmsegmentet blir inklämt. Patienten får då symptom som en akut buk (tarmobstruktion, ischemisk tarm, buksmärtor, utspänd buk, kräkning) och detta kräver akut kirurgi.
Cancer i urinblåsan
En malign tillväxt inuti urinblåsan. Cancer i urinblåsan uppstår vanligen från övergångsceller i urinblåsan (urinblåsans invändiga cellbeklädnad).
Dessa tumörer kan, baserat på tillväxtmönstret, klassificeras som antingen papillära tumörer (
att de är vårtliknande och sitter på en utväxt) eller ickepapillära tumörer. Ickepapillära tumörer är mycket ovanligare men de är mer aggressiva och har sämre prognos.
Som med de flesta andra cancertyper så är den exakta orsaken osäker.
Cancer i urinblåsan delas in i fem stadier:
Stadium 0: In-situ eller icke-invasiva skador begränsade till urinblåsans invändiga cellbeklädnad.
Stadium I: Tumörer som går genom slemhinnan men inte sträcker sig in i muskellagret.
Stadium II: Tumörer som tränger in i muskellagret.
Stadium III: Tumörer som tränger igenom muskellagret in i vävnaden som omger urinblåsan.
Stadium IV: Cancer som spridit sig till närliggande lymfkörtlar eller till andra platser (metastatisk).
Cancer i urinblåsan sprids genom utvidgning till närliggande organ såsom prostata, livmoder, urinledare
och ändtarm.
Cancer
Detta ord betecknar den onormala och okontrollerade celltillväxt som kan förstöra och tränga in i
närliggande vävnader eller spridas till andra delar av kroppen (sekundära metastaser). Hos en frisk person motsvarar omfattningen av celldelning och replikation den normala celldöden. Men ibland fungerar inte
celldelningen som den ska och då kan en okontrollerad och potentiellt elakartad cell uppstå. Denna känns inte igen av immunförsvaret och kommer att fortsätta dela sig och producera miljontals oönskade celler som på detta sätt förstör de normala cellernas funktion.
Caput medusae
En term som beskriver en blålila missfärgning av huden som orsakas av en utvidgning av de ytliga venerna runt stomin. Detta beror oftast på högt blodtryck i portådern (det kan ibland observeras hos en patient med metataser i levern).
Cekostomi
En öppning in i blindtarmen med syfte att avlasta tjocktarmen vid en tarmobstruktion. Används ytterst sällan som en riktig stomi.
Cekum
Detta är den första delen av tjocktarmen som är 10 till 15 cm (2,5–3 tum) lång och finns på den nedre högra sidan av buken. Cekum innehåller det Bauhinska valvet och det maskformiga bihanget.
CMC
Se Karboxymetylcellulosa.
Colon irritabile
Ett vanligt tillstånd som kännetecknas av symptom som kramper, buksmärta, gasbildning och
oberäkneliga tarmvanor. Orsaken är okänd men associeras ofta med stress, ångest eller följande
allvarlig tarminfektion. Vid undersökning finns det ingen påvisbar strukturell sjukdom.
Colon transversum
Colon transversum är cirka 45 cm lång. Den sträcker sig från sina två fasta punkter:
leverns krök till vänster colonflexur som förbinder colon ascendens och descendens.
CPD
Se Kronisk papillär dermatit.
Crohns sjukdom
En inflammatorisk sjukdom som påverkar någon del av mag-tarmkanalen från munnen till anus.
Cystektomi
Totalt eller delvis avlägsnande av urinblåsan vilket resulterar i en urostomi eller kontinent urinavledning.
Cystisk fibros
En genetisk sjukdom som drabbar flera organ och som anses bero på en primär störning i de exokrina och slemutsöndrande körtlarna. Det här tillståndet resulterar hos nyfödda i att barnbecket är
mycket tjockt och segt. Detta kan resultera i tarmobstruktion, som kan kräva operation.
Defungerande stomi
En ileostomi eller kolostomi som konstruerats för att avleda avföringsflödet bort från en sjuk, traumatiserad
del av tarmen eller en nyligen formad anastomos.
Delad stomi
Se Mukös fistel.
Dermatit
Se Allergisk kontakt, Kemisk irritationsdermatit och Kronisk papillomdermatit.
Desmoida tumörer
Tumörer i fibrös vävnad, som kan växa på den främre bukväggen i buken. Orsaken är
okänd, men de uppstår hos cirka 9 % av patienter med familjär adenomatös polypos. De
metastaseras inte men kan växa till skiftande storlekar. På grund av sin storlek kan de behöva
opereras , men endast om de är symptomatiska, t.ex. om det finns en tarmobstruktion (Phillips 2001).
Diarré
Klassificeras som ökade mängder lös, vattnig avföring eller antalet lösa eller oformade tarmrörelser
under en period på 24 timmar.
Dilatera
Stretcha/bredda en stenoserad del av tarmens lumen, t.ex. en stomi eller en anastomos.
Distal
Under referenspunkten. Anus sitter distalt om rektum.
Divertikelsjukdom (tarmfickor/divertikel/divertikulit)
Ett tillstånd där små fickor eller påsar bildas i tjocktarmsväggen. Bidragande faktorer omfattar förhöjt intraluminalt tryck i samband med en fiberfattig diet och livsstil. Finns vanligen i colon descendens/sigmoideum från medelåldern och uppåt. Termen divertikulit används när påsarna eller fickorna blir inflammerade eller infekterade. Komplikationer som uppstår från divertikulär sjukdom omfattar fistelbildning, abscess, striktur, blödning och perforation som leder till peritonit. Dessa komplikationer kan leda till operation och ibland stomibildning.
Dukes uppställning/klassificering
Dukes klassificering är en av de mest använda klassificeringarna för att definiera omfattningen av
kolorektal cancer.
Enligt Dukes klassificering används stadier från A till D.
A: Cancern håller sig inom tarmväggen.
B: Cancern har spridit sig genom tarmväggen.
C: Cancern har spridit sig till lymfkörtlarna.
D: Cancern har spridit sig till andra ställen, ofta levern.
Duodenum
Första 25 cm av tunntarmen som sträcker sig från pylorus till jejunum. Den spelar en viktig roll
vid matsmältning på grund av matsmältningsenzymer som levereras från levern/gallblåsan och bukspottkörteln. Duodenums huvudfunktion är att neutralisera surt maginnehåll, emulgera fett och absorbera
kolhydrater.
DXT
Se Strålbehandling.
Dyspepsi
Alternativ term för matsmältningsbesvär eller halsbränna.
Dyspepsi
Obehag/smärta i matsmältningssystemet skiljer sig mellan olika personer och beror på kost och fysiska och psykiska förhållanden. Kallas även halsbränna.
Dysplasi
Onormala förändringar av mogna celler som tyder på möjlig utveckling av cancer. Dessa kan graderas som
mild, måttlig eller allvarlig dysplasi.
Den ileo-anala påsens funktion
När påsen konstruerats och när tarmfunktionens kontinuitet återställts skiftar antalet
påstömningar från person till person. Det förväntade genomsnittliga antalet tarmtömningar/tömning av påsen är mellan fyra och åtta under en 24-timmarsperiod. Detta sker oftare under de inledande månaderna tills den ileala påsen har anpassat sig till sin nya funktion. Patienter behöver ofta medicin mot diarré för att kunna kontrollera avföringen.
När avföringen kommer direkt från tunntarmen är det vanligt med hudirritation och ömhet i
analområdet. Analområdet bör därför tvättas efter varje
påsevakuering. Hudbarriärskrämer kan också appliceras för att förhindra hudirritation i området.
Eliminering
Processen för utsöndring av metaboliskt avfall från blodet via njurarna.
Endoskopi
Ett samlingsnamn för visuella inspektioner av mag-tarmkanalen med hjälp av ett böjligt fiberoptiskt
endoskop. Proceduren kan utföras för diagnostiska eller terapeutiska ändamål. Proceduren
utförs för att hitta orsaken till blödning, diarré, buksmärtor och/eller förstoppning
och även för att upptäcka tecken på cancer, blödning, inflammation, onormal tillväxt och sår.
Enstaka sår i rektum
Ett ovanligt tillstånd som kännetecknas av ett sår på främre rektumväggen, anses
uppstå som en följd av upprepade slemhinnetrauman. Tillståndet associeras ofta med andra tillstånd i rektum,
t.ex. prolaps och bäckenbottenstörningar. En orsak kan vara hård, förstoppad avföring,
eller det kan induceras externt av en lavemangspets, fingrar eller föremål för att underlätta
tarmtömning. Om det inte behandlas konservativt kan operation indiceras men det händer sällan.
Enteral sondmatning
När oral matning inte uppfyller näringsbehovet kan patienten behöva enteral sondmatning. Detta
innebär att näringsämnen förs in (via ett rör) i mag-tarmkanalen på fyra huvudvägar:
Nasogastrisk: via näsan och in i magen.
Nasoduodenal: via näsan och in i duodenum.
Gastrostomi: via bukväggen och in i magen.
Jejunostomi: via bukväggen och in i jejunum.
Enzym
Ett enzym är en biologisk katalysator som ändrar hastigheten för en kemisk reaktion utan att själv ändras.
Epitel
Ytskikt av celler som täcker kroppens inre och yttre ytor, inklusive kutana, mukösa och serösa skikt.
Erosion
En term som används för en gradvis nedbrytning av överhuden. Huden skavs av, blir fuktig och blöder. Erosionen sträcker sig inte in i dermis och läker utan ärrbildning.
Erytem
En term som används för hudrodnad som produceras av överbelastade kapillärer.
Evakuering
Processen för att tömma tarmen eller urinblåsan (eliminering).
Excidera
Att kirurgiskt skära ut/bort en del, t.ex. tarm eller urinblåsa.
Exkoriation
En term som används i stomivården för att beskriva en ytlig hudförlust runt stomin. Detta resulterar i
att hudens integritet bryts ner och leder till ett fuktigt, blödande område.
Extenteration (bäcken)
Radikalt kirurgiskt avlägsnande av en del/hela bukhålan.
Sjukdomens omfattning avgör hur radikal proceduren blir. Exempelvis total bäckenextenteration kan omfatta avlägsnandet av urinblåsan, nedre urinledarna, urinröret, vaginan, äggstockarna, äggledarna, kolon, rektum, anus, lyftkörtlarna i bäcken och hela bäckenperitoneum.
Fantomrektum
En smärtsam känsla som upplevs i perineum. Detta kan inträffa efter abdominoperineal excision
av rektum.
Främre resektion
Kirurgiskt avlägsnande av en del av/eller hela rektum och colon sigmoideum. Främre resektioner kategoriseras ofta
som höga eller låga beroende på var cancern sitter.
- Hög främre resektion är avlägsnandet av den övre/mellersta tredjedelen av rektum och den nedre kolon sigmoideum.
- Låg främre resektion är avlägsnandet av den nedre och mellersta tredjedelen av rektum. En kolonpåse kan vara konstruerad med den här proceduren beroende på kirurgens önskemål.
- Efter främre resektioner kan varierade grader av tarmdysfunktion upplevas, t.ex. inkontinens, diarré och förstoppning.
- En tillfällig loop-ileostomi kan också bli nödvändig för att skydda anastomosen, men inträffar oftare med nedre främre resektion.
Förstoppning
Oregelbunden och sällan förekommande tarmtömning, tillsammans med hård, torr avföring som har svårt att passera.
Familjär adenomatös polypos (FAP)
Ett ärftligt tillstånd där ett stort antal (100–1000) premaligna polyper utvecklas i tjocktarmen från puberteten och uppåt. Maligna förändringar uppstår om den inte behandlas. Behandlingen omfattar kirurgiskt avlägsnande av kolon och rektum.
Fekalom
Fekalom är resultatet av kronisk förstoppning som orsakar ett kraftigt dilaterat kolon. Behandlingar omfattar konservativ behandling och/eller operation.
Fiber
Fiberbeståndsdelen i osmältbar mat. Dagligt rekommenderat fiberintag är 18–30g. Kostfibrer bidrar till en hälsosam diet för personer med eller utan stomi, men ska ätas med försiktighet för en person med ileostomi.
Det finns två typer av fiber:
- Lösliga fibrer drar åt sig vatten och omvandlas till gel under matsmältningen. Detta fördröjer matsmältningen och absorptionshastigheten av näringsämnen från magen och tarmen ökas. Det finns i havrekli, korn, nötter, frön, bönor, linser, ärtor och i vissa frukter och grönsaker.
- Olösliga fibrer finns i livsmedel såsom vetekli, grönsaker och fullkornsprodukter. Det verkar som att de påskyndar passagen av livsmedel genom magen och tarmarna och gör avföringen omfångsrik.
Fistel
En onormal passage eller kommunikation från ett inre epiteliserat organ till hudytan eller mellan två inre epiteliserade organ.
Berörda strukturer:
- Kolo – kolon
- Entero – tunntarmen
- Vesiko – urinblåsan
- Vaginal – vagina
- Kutan – hud
- Rekto – rektum
t.ex. är en kolovaginal fistel från tjocktarmen till vagina.
Vanliga orsaker till fistlar är divertikelsjukdom, Crohns sjukdom och strålbehandling. En stor andel fistlar uppstår som en komplikation av en operation och är vanligare hos undernärda patienter.
Fläns
Se Platta och Basplatta.
Flatulens
Gaser som bildas i tjocktarmen när bakterier bryter ned maten. Vi producerar mellan 400 ml och 2 l gas under ett dygn.
FOB (ockult blod i avföringen)
Mikroskopiska mängder blod i avföringen.
Follikulit
Varfyllda skador och inflammation vid hårfolliklarna runt stomin.
Förstoppning med långsam passage
Tros bero på en muskulär störning i kolon (tröghet i kolon). Behandlingsalternativen omfattar laxermedel, biofeedback och operation.
Galla
Vätska som produceras av levern, lagras i gallblåsan och används i tunntarmen för att bryta ner fetter. Gallsalter återabsorberas i terminala ileum. Den dagliga produktionsvolymen av galla är i genomsnitt mellan 600 och 1 000 ml.
Gallblåsa
En päronformad blåsa, 7 till 10 cm lång som fungerar som behållare för galla.
Gastrisk
Relaterad till magen.
Gastrokolisk reflex
En reflex som framkallas av att mat kommer in i magen vilket orsakar att slutet av ileum dras samman och avföring kommer in i cekum. Som en konsekvens av detta rör sig hela tarmen vilket kan flytta tarminnehållet upp till 30 cm mot ändtarmen. Denna reflex inträffar vanligtvis efter måltider men är särskilt tydlig på morgonen.
Gastroskopi
Inspektion av den övre delen av matsmältningskanalen, matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen.
Gelatin
Ett protein som extraherats från djurs hud, hovar och ben. Det är ett fint, vitt pulver som absorberar fukt och bildar en gel. Det används i mat och läkemedel och även i hudskydd till stomier.
Granulom
En term som används för att beskriva en litet, rödaktigt, upphöjt område/knuta vid stomin eller vid huden runt stomin. Det orsakas vanligtvis av en lokal irritation från stomiutrustningen, suturerna och/eller läckage av
innehåll.
Hartmanns förfarande
Vid detta ingrepp tas den sjuka delen av den distala tjocktarmen bort på kirurgisk väg. Den proximala delen av
den nedåtgåede delen av tjocktarmen eller sigmoideum tas upp till ytan av buken och bildar ett slut för
kolostomin. Den kvarblivna delen av ändtarmen sys/häftas ihop och lämnas kvar. Kolostomin kan vara permanent eller
tillfällig. De vanligaste orsakerna till detta ingrepp är komplicerade divertikelsjukdomar eller kolorektal cancer.
Hemikolektomi
Se Kolektomi.
Hemorrojder
Hemorrojder är förstorade och förflyttade vaskulära analkuddar. Dessa analkuddar
hjälper vanligtvis till att försegla den övre och undre kanalen och bidrar till kontinens. Orsakas av
förstoppning, sträckningar eller graviditet. Symptom kan vara blödning och obehag.
Hirschsprungs sjukdom
Denna sjukdom beror på att autonoma ganglionceller (nervceller) saknas i tjocktarmen. Detta förhindrar att peristaltik uppstår i den delen av buken (spastisk). Ungefär 75% av fallen drabbar det rektala-sigmoidala området (kortare Hirschsprungs sjukdom), 10% har hela tjocktarmen involverad (längre Hirschsprungs sjukdom). Tillståndet blir vanligen uppenbart i neonatalperioden (80 %) på grund av den fördröjda/misslyckad passagen av barnbeck. På spädbarn visas den vanligen med ökande bukspänning och kräkningar, som kräver operation för att lindra
obstruktionen. Spädbarn med det här tillståndet behöver en tillfällig stomi, men en andra operation
utförs några månader senare för att avlägsna den spastiska (aganglioniska) delen av tarmen och
dra igenom den friska tarmen ner till anus.
Barn med kortare Hirschsprungs sjukdom har goda framtidsutsikter. De som har längre Hirschsprungs sjukdom (inga nervceller
i kolon) är mer benägna att behöva ileostomi längre, beroende på barnets utveckling.
Hirschsprungs sjukdom drabbar en av 5 000 levande födda och är vanligare hos män än kvinnor 4:1.
Histologi
Mikroskopiska studier av strukturen hos celler och vävnad för att underlätta diagnos.
HNPCC (ärftlig koloncancer utan polyper)
En dominant nedärvd genetisk abnormitet som ökar risken för kolorektal cancer. 80 % av dem som har HNPCC löper risk att utveckla cancer.
Hudrengöringsmedel
Dessa finns i en mängd olika utföranden, t.ex. som vätska, servetter, sprayer och skum. De är alla vattenbaserade preparat och kan innehålla varierande mängder lanolin, urea, propylenglykol, doft- och färgämnen. Det kan vara nödvändigt att skölja med rent vatten efter rengöring innan en påse sätts på plats.
Hudskyddsmedel
Det finns två sorters hudskyddsmedel.
Hudtätningsmedel:
Dessa finns i en mängd olika utföranden, t.ex. som servetter, sprayer, geler, vätskor och roll-on. De består av mjukgörande medel, t.ex. polymerer med varierande mängd isopropyl-alkohol.
Hudbarriärer:
Dessa finns också i en mängd olika utföranden, t.ex. som plattor, ringar/brickor, pastor, remsor och puder. De kan vara tillverkade av karayagummi, pektin, gelatin, karboximetylcellulosa, polysobutolin, bomull och polymerer. Vissa utföranden kan innehålla alkohol.
Det är viktigt att tänka på att preparat som innehåller alkohol orsakar en stickande eller brännande
känsla hos patienter med sårig/trasig hud.
Hydrokolloid
Hydro betyder vatten; kolloid betyder stabil lösning av partiklar i vatten. Det är en syntetisk arboximetylcellulosasubstans bunden med sampolymerer, gelatin, pektin och/eller bomull. Partiklarna absorberar vatten och bildar en gel. Hydrokolloider används i den farmaceutiska, kosmetiska och kemiska industrin. Hydrokolloider är en viktig ingrediens vid tillverkning av stomihudbarriärer.
Infälld stomi
Där stomislemhinnan är i nivå med huden, helt eller delvis. En stomi kan vara infälld på grund av kirurgiska tekniker/svårigheter (t.ex. dålig rörlighet för tarmen och/eller onödigt stor belastning på suturerna i bindvävnaden), återkommande malignitet eller viktökning.
Detta kan orsaka problem med att få och bibehålla en säker och läckagefri försegling, särskilt vid
behandlingen av en ileostomi eller urostomi på grund av det flytande innehållet. En mängd
stomiprodukter finns som kan hantera detta problem.
Ileal ledning
(Urostomi/Brickerblåsa)
Se urostomi.
Ileo-anal påse
(Ileo-anal behållare, ileal påse anal anastomos (IPAA), reparativ proktokolektomi)
Detta är ett valfritt kirurgiskt ingrepp som främst är avsett för patienter med ulcerös kolit och familjär adenomatös polypos. Under det här ingreppet avlägsnas kolon och rektum och en behållare/påse
konstrueras med hjälp av distala ileum. Påsens konfigurationer kan variera beroende på kirurgens önskemål. De vanligaste är J-påsen och W-påsen. Påsen sammanfogas/anastomoseras sedan till anus för att återställa tarmfunktionens kontinuitet. För att underlätta läkningen under tiden
efter operationen kan patienten behöva en tillfällig loop-ileostomi.
Ileocekalklaff
Ileocekalklaffen är en envägsklaff som sitter i föreningspunkten mellan ileum och kolon. Den reglerar tömning i kolon och hindrar innehållet från att rinna tillbaka till tunntarmen.
Ileostomi
En ileostomi är en kirurgiskt tillverkad öppning i tunntarmen, ”ileum”. I de flesta fall
använder kirurgen en del av ileum terminalis (den nedre delen av tunntarmen) för att bilda stomin. Ileum
förs genom bukväggen och vrängs för att bilda en pip som sys fast i huden. Avföringen/konsistensen
skiftar beroende på var stomin sitter i tunntarmen. En stomipåse används för att samla upp avföringen. Stomin har inte några nervändar. Därför är eventuella trauman på stomin smärtfria men skadliga, t.ex. skador från en felsittande stomiprodukt.
Ileostomiblockering
En ileostomi kan sluta fungera på grund av en blockering som orsakas av sammanväxningar eller osmält mat. Patienten
kan då få buksmärtor, utspändhet, illamående och kräkningar. Det kommer minimalt med eller ingen
avföring från stomin. Skötseln omfattar bara vätskor, avkoppling och bukmassage. En matblockering
försvinner ofta av sig själv, men om symptomen kvarstår kan patienten behöva läggas in på sjukhus för konservativ eller kirurgisk behandling.
Ileostomins funktion
En ileostomi börjar i allmänhet fungera inom de första 48–72 timmarna efter operationen. Det initiala
utflödet är vanligtvis trögflytande, grönt och glänsande. Utflödet är inte nödvändigtvis en signal om att peristaltiken kommit tillbaka; det kan vara vätska som har samlats upp i den distala tunntarmen. När peristaltiken kommer tillbaka kan patienten uppleva en period med stor mängd utflöde från stomin.
Detta kallas ofta anpassningsfasen. Utflödet under den här perioden kan vara mer än 1 000 ml
per dag. Den fysiologiska grunden till denna stora mängd är att kolons absorberande yta försvunnit
i kombination med fördröjningsfaktorn som normalt utförs av ileocekalklaffen. Det är mycket viktigt att
övervaka patienten under den här perioden (med hänsyn till vätske- och elektrolytbalans).
Den proximala tunntarmen ökar vätskeabsorptionen under en period av dagar eller veckor efter operationen
. Mängden minskar gradvis och avföringen tjocknar till samma konsistens som tandkräm. Detta kan variera beroende på vad man äter och dricker . Efter denna anpassningsperiod minskar mängden som produceras av en ileostomi till
mellan 500 och 800 ml per 24 timmar. En ileostomi fungerar med jämna mellanrum under dagen. Utflödet
från en ileostomi innehåller enzymer och om de kommer i kontakt med huden kring stomin kan skavsår
och ömhet uppstå.
Ileum
Den slutliga och längsta delen av tunntarmen. Den sträcker sig cirka 4 m (13 ft) från jejunum
(mellersta delen av tunntarmen) till ileocekalklaffen där den förenas med tjocktarmen.
Det är här som vätskor, näringsämnen, vitamin B12 absorberas och cirka 90 % av
konjugerade gallsalter resorberas. Rubbningar i ileum ger problem med absorption och brist på vitamin B12
. Vätskeobalans som orsakas av diarré uppstår som ett resultat av malabsorption och
närvaron av gallsalter i tjocktarmen som stör vattenabsorptionen.
Ileus
Se Paralytisk ileus.
Illamående
Behovet av eller önskan att kräka. Det manifesteras ofta genom en vågliknande känsla i halsens bakre del, epigastria och bukområdet. Behandlingen av illamående baseras primärt på att rätta till eller
minimera orsaken.
Indragning
När stomislemhinnan är under hudnivån, periferiskt eller delvis. Retraherad stomi kan
orsakas av kirurgiska tekniker/svårigheter (t.ex. dålig rörlighet i tarmen och/eller mycket stor
belastning på suturerna i bindvävnaden), återkommande malignitet eller viktökning.
Det kan leda till problem med att få och bibehålla en säker och läckagefri försegling runt
stomin, vilket kräver en grundlig analys som utförs av en utbildad, legitimerad stomiterapeut. En mängd
produkter finns som kan hantera detta problem.
Infektion
Kroppen invaderas på olika sätt (bakterier, svamp, protozoer, virus, maskar) och kroppen
reagerar på dem eller deras gifter. Infektioner är subkliniska tills de påverkar hälsan, när de
sedan blir infektionssjukdomar/-tillstånd. Infektioner kan vara lokala (t.ex. en abscess), begränsade till
ett organsystem (t.ex. lunginflammation) eller allmänna (t.ex. blodförgiftning). Smittämnen
kan komma in i kroppen genom inandning, förtäring och överföring eller sårkontamination. Kroppen
svarar med en ökning av antalet leukocyter, produktion av antikroppar eller antitoxiner, och ofta en ökning av
temperaturen.
Inflammation
Kroppens reaktion på infektion, irritation eller andra skador. Symptomen omfattar rodnad, värme,
svullnad, smärta och nedsatt funktion.
Infälld stomi
Se retraherad stomi.
Inflammatorisk tarmsjukdom
Inflammatorisk tarmsjukdom är en bred term som används för att beskriva de två tillstånden: Crohns sjukdom
och ulcerös kolit. Det finns ingen definitiv orsak, etiologin är osäker och den uppstår vanligtvis
hos unga människor. Vanliga symptom är buksmärtor, viktförlust, diarré, slem och anorexi. Inflammatorisk tarmsjukdom kännetecknas av remissioner och återfall. Majoriteten av fall hanteras konservativt men vissa kräver så småningom operation.
Crohns sjukdom påverkar någon del av mag-tarmkanalen från munnen till anus och kan innefatta
alla skikt av tarmväggen med akut och kronisk inflammation, som leder till fissurer, fistlar, abscesser och strikturer. Icke-kontinuerliga delar (hoppa över lesioner) av tarmen (både tjocktarmen och tunntarmen) kan påverkas. De vanligaste delarna är ileum terminalis och kolon ascendens. Rökning har visat sig vara en riskfaktor för återkommande episoder av Crohns sjukdom. Medicinsk behandling och operation kan lindra symptomen, men för närvarande finns det inget botemedel mot den här sjukdomen.
Ulcerös kolit är begränsat till kolon och rektum. Ulcerös kolit uppstår ofta i rektum och sprider sig proximalt på ett kontinuerligt sätt. Inflammationen orsakar blodig diarré, trängande behov och frekvens av avföring. När operation krävs kan ett restorativt ingrepp vara ett alternativ, t.ex. ileo-anal påse.
Inre påse
Kan identifieras som någon form av kirurgiskt rekonstruerad inre påse/behållare för evakuering/eliminering.
Intussusception
Avser invagination av en del av tarmen in i sig själv. Kliniska symptom (koliksmärta och avföring i form av ”röd vinbärsgelé”), tillsammans med fysisk och röntgenundersökning, hjälper till
vid diagnostisering av detta tillstånd. Det kan inträffa i alla åldrar men mer än 60 % av fallen påträffas från födseln och upp till fyra års ålder.
Irrigation
En metod för rengöring av tarmen genom att ingjuta vatten via stomin/rectum. Det finns två typer av
irrigation: antegrad kolonirrigation och kolonirrigation.
Ischemi
Dåligt blodflöde till ett område som orsakas av obstruktion eller blockering av blodkärlen som förser
området, t.ex. en ischemisk/nekrotisk stomi.
Jejunostomi
En jejunostomi är en kirurgiskt skapad öppning från jejunum som förs genom bukväggen
och sys fast i huden. Denna typ av stomi är relativt ovanlig, men kan bli nödvändig i
omfattande Crohns sjukdom eller ischemi. En stor stomipåse krävs för att hantera
denna stomi.
Jejunostomins funktion
En jejunostomi fungerar vanligen direkt. Det mycket vattniga utflödet och stora mängden (4–12
l per 24 timmar) gör det nödvändigt att ge ytterligare parenteral näring. Detta på grund av
att normal matsmältningsabsorption i ileum inte kan ske.
Jejunum
Mellersta delen av tunntarmen som sträcker sig från duodenum till ileum. Den är cirka tre
meter (9 fot) lång. Jejunum är huvudorganet för näringsabsorption.
De flesta fetter, proteiner och vitaminer absorberas in i jejunum och även återstående
kolhydrater som inte redan absorberats i magsäcken eller duodenum. Cirka 3–3,5 l av
tarmvätskan utsöndras i jejunum per 24 timmar.
Karayagummi
produceras i Indien och är en polysackarid från trädet sterculia urens. Karayagummi har en
speciell buffrande verkan som håller hudens pH något sur (4,5–4,7). På grund av dess utmärkta
vattenhållande kapacitet används det i glass, korv och bröd för att förbättra konsistensen.
Den ingår även som den aktiva ingrediensen i karayapasta och karayahudbarriär för stomiskötsel.
Karboximetylcellulosa (CMC)
En polysackarid som utvinns ur växtfibrer som absorberar fukt och bildar en gel. Det är en beståndsdel i stomi/hud-barriären och finns också i vissa matvaror och läkemedel.
Kateter
En slang av plast/silikon/gummi som låter vätska passera in i eller ut ur kroppen.
Kemisk dermatit
Inflammation i huden runt stomin orsakad av en reaktion på läckage av avföring/urin, stomideodoranter eller lösningsmedel.
Kemoterapi
Medicinsk, celldödande behandling som används för att begränsa eller förstöra befintlig sjukdom och minska risken för ny uppkomst av cancer. Behandlingen kan ges på olika sätt, till exempel oralt eller intravenöst.
Kronisk papillär dermatit
Gråa knutor/vårtor i huden runt urostomier orsakade av en reaktion på urinen som ger en hudirritation. Kallas även pseudoverruca och pseudoepiteliomatös hyperplasi. Problemet löses inom några veckor om kontakt med urinen förhindras.
Kocks påse (kontinent ileostomi)
Den kirurgiska konstruktionen av en inre påse/behållare. Den inre påsen ger lagringskapacitet för avföring och tar bort behovet av en permanent stomipåse. Efter panproktokolektomi används cirka 45 cm av distala ileum vid konstruktionen av påsen. När detta har uppnåtts konstrueras en utloppskanal med en nippelklaff med hjälp av ileum terminalis. Den här klaffens funktion är att bibehålla kontinens. Utloppskanalen passerar
genom bukväggen, ut på kroppsytan och lämnar en liten slät stomi. Tömning av påsen sker genom att man för in en kateter i stomin och ner i påsen. Katetern öppnar nippelklaffen och evakuering sker.
Även om behovet av en stomiprodukt har eliminerats kan en stomipropp eller ett bandage behövas för att absorbera slem från stomin. Kocks påse anses inte vara det första kirurgiska valet när inre påsoperation är ett alternativ (se Ileo-anal påse), men kan erbjudas till patienter som har fått sina analsfinkter borttagna.
Kocks påse (kontinent urostomi)
Kocks urinbehållare:
Denna utvecklades som en variant till Kocks kontinens-ileostomi. Behållaren sitter i bukhålan och för att konstruera behållaren används 60–80 cm av ileum. en invaginerad klaff uppnår kontinensmekanismen vid stomistället. En andra nippelklaff har konstruerats i den andra änden av ileum och de implanterade urinledarna; denna andra klaff är avsedd att förhindra återflöde in iurinledarna.
Kolektomi
Kirurgiskt avlägsnande av hela eller en del av kolon/tjocktarmen. Proceduren kan innebära en stomi beroende på hur allvarlig sjukdomen är, fysisk status och patientens/kirurgens önskemål.
Subtotal kolektomi: kirurgiskt avlägsnande av en del av kolon med anastomos eller tillfällig/permanent ileostomi.
Total kolektomi: kirurgiskt avlägsnande av hela kolon med ileorektal anastomos eller Ileostomi.
Proktokolektomi: kirurgiskt avlägsnande av kolon och rektum med permanent ileostomi. Om ingreppet utförs tillsammans med en ileo-/analpåse kan tillfällig loop-ileostomi krävas. Se Ileoanal påse.
Panproktokolektomi: kirurgiskt avlägsnande av kolon, rektum och anus som leder till permanent Ileostomi.
Övriga kolonresektioner omfattar:
Kolektomi i colon sigmoideum: kirurgiskt avlägsnande av colon sigmoideum.
Höger hemikolektomi: kirurgiskt avlägsnande av colon ascendens.
Utökad höger hemikolektomi: kirurgiskt avlägsnande av colon ascendens och en del av/hela colon transversum.
Vänster hemikolektomi: kirurgiskt avlägsnande av colon descendens.
Utökad vänster hemikolektomi: kirurgiskt avlägsnande av colon descendens och en del av/hela colon transversum/sigmoideum.
Hartmanns förfarande: se Hartmanns förfarande.
Hög främre resektion: se Främre resektion.
Låg främre resektion: se Främre resektion.
Kolostomi
En kolostomi är en kirurgiskt tillverkad öppning i tjocktarmen/kolon. Tarmen förs genom bukväggen och sys fast i huden. Kolostomi kan formas i colon ascendens, transversum, descendens eller sigmoideum även om de vanligaste ställena för kolostomi är colon sigmoideum (vänster fossa iliaca) och transversum (övre högra kvadranten). Kolostomin avleder avföringsflödet genom stomin och avföringen samlas upp i en påse.
Stomin har inte några nervändar. Därför är eventuella trauman på stomin smärtfria men skadliga, t.ex. skada från en dåligt sittande stomiprodukt.
Kolostomi, irrigation
Ett sätt att rengöra tarmen med regelbundna tidsintervall, lämplig för kolostomier i colon sigmoideum/descendens.
Ger kontinens mellan procedurerna.
Man kan själv utföra irrigationen genom kolostomin (var 24–48 timme). Det gör att man inte behöver använda en normalstor stomiprodukt, utan det räcker ofta med en Mini Cap. Medical advice Om stomiterapeuten bedömer att irrigation är lämpligt kommer han eller hon att ge all nödvändig information om hur detta ska ske.
Kolostomins funktion
En kolostomi börjar vanligen fungera två till fem dagar efter operationen. Avföringen, mängden och
konsistensen skiftar för varje individ och beror på var stomin sitter i tjocktarmen. Detta betyder att en kolostomi i distala kolon producerar avföring som har tjockare konsistens och mindre mängd än en kolostomi i proximala kolon. Det finns ofta en anpassningsfas som kan vara i flera veckor. En genomsnittlig person med kolostomi byter/tömmer påse två gånger om dagen.
Kontinent urinavledning
Se Mitrofanoffs princip, Kocks påse.
Konvexitet (konvexa stomiprodukter)
Konvexitet definieras som den utåtriktade krökningen av en basplatta eller hudbarriär. Konvexiteten möjliggör
kontinuerlig kontakt mellan huden och påssystemet.
När påsen kommer i kontakt med huden skapar konvexiteten ett tryck på området runt stomin för att delvis vränga
en retraherad eller infälld stomi. Detta hjälper till att öka säkerheten och förhindrar läckage.
Konvexitetsprodukter är gjorda som 1-dels- och 2-delsprodukter, tillverkade i både hårda och mjuka
material. En mängd olika djup mellan 2 och 7 mm finns att välja mellan.
Patienten ska noga utvärderas innan hårda konvexa produkter provas. Dessa får endast användas under vägledning av en erfaren stomiterapeut. Djupa, hårda konvexa produkter
har varit kända för att utlösa hudproblem kring stomin såsom trycksår eller uppkomsten av pyoderma
gangrenosum.
Kutan ureterostomi
Urinledarna förs direkt till hudytan för att tömma ut urin. Den här typen av avledning görs
huvudsakligen på spädbarn eller barn som ett tillfälligt ingrepp tills omfattande kirurgi kan
utföras. Den kan också användas som en palliativ åtgärd hos döende patienter med obstruerade
urinledare, t.ex. tumörer och när det inte går att sätta in nefrostomirör.
Kutan cystostomi
En urinavledning direkt från urinblåsan till huden. Vanligen hos spädbarn och små barn eftersom urinblåsan ligger mer abdominalt än hos vuxna.
Urinblåsan mobiliseras halvvägs mellan naveln och blygdbensfogen. Urinblåsans slemhinna
sys fast i huden och en påse används.
Läderhud
Hudlagret under överhuden.
Laparoskopi
En undersökning eller kirurgiskt ingrepp med en sorts endoskop (laparoskop) som förs in genom bukväggen via små snitt. Detta ingrepp utförs under videokontroll och minimerar trauma, postoperativ smärta och sjukhusvistelsens längd. En mängd olika kirurgiska ingrepp (kolektomi, stomibildning, ACE-ingrepp) kan nu utföras på en del specialiserade institutioner.
Laparotomi
Ett kirurgiskt snitt i bukväggen som används vid undersökande akut kirurgi och elektiva kolorektala ingrepp.
Ledning
En kanal eller ett rör för vätsketransport.
Levern
Levern är det största organet i kroppen, väger upp till två 2 kg, och spelar en viktig roll vid matsmältning. Den är mörkt röd till färgen och upptar den övre högra delen av bukhålan omedelbart under diafragman. Den tar emot blod både från leverartären och portvenen och skickar vidare blodet
till kretsloppet via levervenerna.
Det är ett komplext organ som utför många metabola processer och matsmältningsfunktioner. Leverns uppgifter
innefattar gallbildning; metabolism av kolhydrater, protein, fett, steroid och mineraler; vitaminlagring; koagulering och avgiftning. Levern omvandlar också sockerarter till glykogen, som den lagrar tills det behövs.
Produktion och utsöndring av galla är kontinuerliga processer i levern. Gallsalter, den rikligaste substansen som utsöndras i galla, bildas av levercellerna. Gallsalter fungerar primärt för att emulgera fettkulor i ytterst små storlekar för att underlätta matsmältningen och främja absorptionen av fetter (kolesterol och fettsyror) i tarmslemhinnan. Resorption av cirka 94 % av gallsalterna förekommer i ileum terminalis; de absorberade salterna återvänder till levern via blodportalen. Den dagliga produktionsvolymen av galla är i genomsnitt 600–1 000 ml.
Loop-kolostomi
En loop-kolostomi formas i tjocktarmen och vanliga ställen är i colon transversum (övre högra kvadranten) eller colon sigmoideum (vänster fossa iliaca).
Loop-ileostomi
En loop-ileostomi formas i tunntarmen, vanligen i ileum terminalis (höger fossa iliaca).
Loop-stomi
En slinga av tarmen förs ut genom en kirurgisk öppning i bukväggen. Den avleder avföringsflödet bort från en sjuk, traumatiserad, obstruerad tarm eller från stället för en anastomos.
När stomin konstrueras delas tarmen inte helt utan öppnas längs med den främre ytan. De öppnade kanterna vänds sedan ut och in och sys fast i huden. Denna stomi har två distinkta öppningar, den proximala funktionella öppningen och den distala icke-funktionella öppningen som förblir ansluten av den odelade bakre delen av armväggen.
Loop-stomier stöds ibland på plats av en brygga/stav av plast, gummi eller glas. Bryggan/staven hindrar stomin från att dras tillbaka och håller sig på plats fem till tio dagar efter operationen.
Konstruktionen av en loop-stomi innebär att avföringen ibland översvämmas från den funktionella proximala öppningen in i den icke-funktionella distala öppningen. Detta är i allmänhet inget man behöver oroa sig för men kräver att man förklarar noga för patienten.
En loop-stomi kan vara tillfällig eller permanent. En loop-stomi kan konstrueras som en del av ett större ingrepp (laporotomi) eller ett minimalt kirurgiskt ingrepp (laparoskopi).
Livskvalitet
Individens förmåga att fullfölja och njuta av livet i förhållande till personliga mål, standarder och farhågor.
Maceration
Huden kring stomin skavs av och blir fuktig.
Mag-tarmkanalen (gastrointestinala systemet/matsmältningssystemet/magen)
Mag-tarmkanalen startar vid munnen och slutar vid ändtarmen och är ungefär 6 till 7 meter (15–20 fot) lång. Dess huvudsakliga funktion är att smälta, absorbera, lagra och tömma.
Mage
Se Mag-tarmkanalen.
Magsäcken
Magsäcken är ett tänjbart J-format organ som sitter i bukens övre vänstra kvadrant. Dess
storlek beror på hur full den är. Den har en ungefärlig kapacitet på 1 l, är 25 cm lång och
10 cm bred.
Magsäcken fungerar som en behållare för svald mat, som stannar kvar där i tre till fem timmar.
De intagna näringsämnena blandas med gastriskt sekret och bildar en halvflytande chymus som förberedelse för
den huvudsakliga matsmältningen som sker i tunntarmen. En annan viktig funktion hos magsäcken är utsöndring av intrinsic factor som behövs för effektiv absorption av vitamin B12 i ileum terminalis.
Malignitet
En annan term för cancer.
Matsmältning
Omvandlingen av mat till absorberbara substanser i mag-tarmkanalen. Matsmältning åstadkoms genom mekanisk och kemisk nedbrytning av mat till små molekyler som sedan kan absorberas i blodet.
Matsmältningskanal
Se Mag-tarmkanalen.
Matstrupe
Se esofagus.
Meconium
Den första avföringen från ett nyfött spädbarn.
Meconium ileus
Oförmågan att passera meconium (avföring) genom normal tarmtömning hos den nyfödda. Tillståndet kan resultera i tarmobstruktion, perforation och peritonit, som i slutändan kräver operation.
Medfödd sjukdom
Sjukdomstillstånd/defekter som uppstår under fosterutvecklingen eller vid födseln, t.ex. analatresi eller Hirschprungs sjukdom.
Megakolon
En term som används för att beskriva ett antal tillstånd i vilka kolon är mycket utvidgad, t.ex. Hirschsprungs sjukdom och/eller inflammatorisk tarmsjukdom. Om den inte behandlas kan den predisponera till perforation.
Metastaser (sekundära)
Spridning av cancerceller från sin ursprungliga plats. Celler från en primär malign tumör kan invadera
och komma in i blodomloppet eller lymfsystemet och göra så att de når en ny plats och bildar en sekundär tumör.
Den vanligaste platsen för kolorektal cancer att bilda metastaser i är levern. Den vanligaste platsen för cancer i urinblåsan är att bilda metastaser i prostatan, livmodern, urinledarna och rektum.
Mini Cap
Den minsta slutna påsen. Kan bäras efter kolostomiirrigation, vid intimitet och sex eller när du badar. Mycket praktisk vid produktskötsel av en slemfistel.
Minipropp
Se Stomipropp.
Mitrofanoffs princip
Ingreppet är uppkallat efter Dr. Paul Mitrofanoff, som 1980 var den förste att fästa appendix i urinblåsan med hjälp av en antirefluxventil.
Mitrofanoffs princip innehåller fem element:
- En liten ledning (vanligen appendix) förs till huden för att skapa en stomi genom vilken patienten kan kateterisera sig själv.
- En koppling som kallas klaffventil är kirurgiskt konstruerad mellan urinblåsan och det implanterade röret som förhindrar att urin läcker ut.
- Detta resulterar i en lågtrycksbehållare med tillräckligt utrymme för att ge patienten en socialt acceptabel tid mellan kateteriseringarna.
- För att skydda njurarna mot urinåterflöde med högt tryck är urinledarna fastsatta i urinblåsan med hjälp av en antirefluxventilteknik.
- Behållaren töms genom regelbunden intermittent kateterisering av patienten eller vårdgivaren.
MRT (magnetisk resonanstomografi)
En avancerad avbildningsteknik som används för att skapa detaljerade tvärsnittsbilder av kroppen. Används ofta för att iscensätta och hjälpa till vid behandlingsplanering av ändtarmscancer.
Mukokutan förbindelse
Suturerad förbindelse av en stomi mellan tarmen (slemhinna) och huden (kutan).
Mukös fistel
Under tarmoperationen opereras båda ändarna av tarmen ut om primär anastomos är kontraindicerat eller kirurgiskt omöjlig. Den proximala änden kommer att utgöra den fungerande stomin och avföring kan passera . Den distala änden av tarmen förs ut genom bukväggen för att bilda en icke-fungerande stomi, en så kallad mukös fistel. Proceduren kan utföras i tjocktarmen eller tunntarmen.
Den mukösa fisteln kan sitta nära den proximala stomin, i bukens suturlinje eller var som helst i buken. Den utsöndrar slem, serös vätska och återhållen avföring. En mukös fistel kan vara permanent eller tillfällig och kräver att en stomipropp eller litet bandage används.
Muköst membran
Ett slemutsöndrande membran som kantar mag-tarmkanalen.
Mukus
Mukus produceras naturligt och utsöndras av körtlar som kantar tarmväggen. Dess funktion är att agera som
en barriär och att smörja avföringspassagen. Det är vanligen en klar, viskös vätska som kan
innehålla enzymer och har en skyddande funktion. Mängden som produceras ökar om inflammation och/eller infektion förekommer.
Nekros
Se Stominekros.
Nekrotiserande enterokolit
Detta tillstånd drabbar för tidigt födda barn och leder till nekros, kallbrand och i extrema fall
dödsfall. Spädbarn med obstruktiva symptom kräver en akut laparotomi för att identifiera och avlägsna
den nekrotiska tarmen, vilket leder till en tillfällig ileostomi.
Neo-adjuvansterapi
Administrationen av läkemedel innan en huvudbehandling.
Njurarna
Se Urinvägarna.
Överhuden
Externt icke-vaskulärt hudlager.
Oesophagus
Även känd som matstrupen. Den här kanalen sträcker sig från svalget till magsäcken och är cirka 23cm lång.
Oment
Del av tarmkäxet som kallas mindre oment eller större oment.
Mindre oment är namnet på tarmkäxet som fäster den mindre kurvan i magsäcken i levern och diafragman.
Större oment är namnet på tarmkäxet som fäster den större kurvan i magsäcken i colon transversis och bakre bukväggen.
Detta är också känt som det ”feta förklädet” eftersom det hänger ner framtill på magsäcken där stora mängder fett samlas i och mellan dess dubbla veck.
Pancaking (av stomiprodukt)
Avser närvaron av avföring som finns kvar längst upp i stomin och inte faller/flyttar sig ner i botten av påsen. Ses vanligtvis vid kolostomibehandling. Inträffar när filtret på stomipåsen eliminerar all luft i produkten och skapar ett vakuum/insug i produkten på stomins slemhinna.
Det är inte ett lätt problem att lösa men använd i första hand ett vidhäftande bandage över filtret vilket kan hjälpa till att minimera problemet.
Pankreas
Ett tungformat körtelorgan som ligger under och bakom magsäcken. Den är cirka 18 cm lång och väger cirka 100 g. Pankreas har både en exokrin och endokrin funktion. Genomsnittlig daglig volym för pankreassekret är 700–1 000 ml.
Exokrin funktion:
Den har en nyckelroll i matsmältningen genom att utsöndra bukspott som passerar in i duodenum via bukspottkörtelgången. Dessa exokrina utsöndringar är luktfria, färglösa, vattniga och alkaliska (pH hos 8.3). de primära komponenterna i bukspott är vatten (97 %) och bikarbonat. Elektrolyter såsom natrium och kalium i höga koncentrationer och kalcium och klorid i mindre koncentrationer finns också. Bukspott innehåller också enzymer, som är involverade i nedbrytningen av fetter, proteiner och kolhydrater i tunntarmen.
Endokrin funktion:
De Langerhanska öarna i bukspottkörteln producerar endokrina produkter av insulin, glukagon, somatostatin och polypeptidhormoner, som spelar en viktig roll vid regleringen av kolhydratmetabolism . Dessa ämnen släpps ut i omgivande kapillärer, töms i portvenen, och distribueras till målceller i levern där de förs in i den allmänna cirkulationen.
Panproktokolektomi
Se Kolektomi.
Paralytisk ileus
En term som avser förlust av tarmmotilitet (peristaltik). Den visar sig genom frånvaro av tarmljud och utebliven avföring. Patienten kan uppleva varierande grader av kolik/spastiska smärtor, utspändhet, illamående och kastkräkningar.
Efter operation återupptas vanligen peristaltiken i tunntarmen inom cirka 48 timmar och tjocktarmen inom 72 timmar. ”Ileus” kan dock förlängas efter långvariga kirurgiska ingrepp eller omfattande tarmmanipulation.
Parastomal
Bredvid stomin.
Påse (extern)
En term som används för att beskriva en stomiprodukt eller stomipåse. Den bärs över en stomi för att samla upp avföring eller urin.
Pektin
En polysackarid som utvinns ur citroner, äpplen, apelsiner eller vindruvor. Pektin absorberar fukt och bildar en gel som används i mat, kosmetik, läkemedel och hudbarriärer och pastor till stomier.
Peristaltik
Successiva, vågliknande, ofrivilliga muskelsammandragningar längs tarmväggen. Dessa snurrar runt de spjälkade produkterna längs med mag-tarmkanalen.
Peristomal
Området omedelbart runt stomin.
Peristomala komplikationer
Se Stomikomplikationer.
Peritoneum
Ett seröst membran som kantar en stor del av bukhålan och täcker de flesta av bukorganen. Det är en flexibel vävnad som håller organen i mag-tarmkanalen på plats och förmedlar nerver, blodkärl och lymfvägarna till organen.
Peritoneum som täcker bukorganen kallas peritoneum viscerale; peritoneum som kantar bukhålan kallas peritoneum parietale.
Peritonit
Inflammation i bukhinnan som innefattar serosa, tarmkäxet och omentum. Den kategoriseras som antingen lokaliserad eller generaliserad.
Lokaliserad perotinit involverar transmural inflammation i tarmen (t.ex. appendicit, divertikulit). Det kan utvecklas till generaliserad peritonit på grund av perforering av tarmen (t.ex. perforerad appendix/divertikel). Detta är en livshotande situation.
Vanliga symptom innefattar smärta, illamående, feber, bukspänning och svårighet att tömma avföring
eller gas. Behandlingen omfattar antibiotika och/eller operation.
Polyisobuten (PIB)
En hydrofob polymer som är en klar/gulaktig mjuk gummisubstans. Den är mycket klibbig och har hög viskositet. Den absorberar inte vatten och löses inte upp i det. PIB binder/ger inre styrka åt hudbarriären och hjälper hudbarriären att fästa på den torra huden. Den används också i tuggummi.
Polyper (i tarmen)
Små utväxter i tarmen som varierar i form och storlek. De kan vara platta, oskaftade eller sticka ut från det mukösa membranet. Dessa polyper är ofta godartade men kan genomgå maligna förändringar över en
lång period (5–10 år). Polyper i tarmen är vanligare efter medelåldern.
Det rekommenderas att patienter genomgår rutinkolonoskopi efter 50 års ålder för att få eventuella
polyper borttagna och mikroskopiskt undersökta för maligna förändringar. Symptom, i förekommande fall, kan innefatta blödning, smärta och förändrad tarmfunktion beroende på var i tarmen polypen sitter och hur stor den är.
Pouchit
En term som beskriver inflammation i den ileoanala påsen. Orsaken är okänd men det har föreslagits att det kan bero på bakteriell överväxt. Det är vanligare hos dem som har en påse konstruerad för ulcerös kolit och kan påverka så många som 20–35 % av patienterna.
Symptomen innefattar diarré, blödning, feber och allmän sjukdomskänsla. Tillståndet svarar väl på oral antibiotika och steroider. Mycket sällan kan dock operation indiceras för att avlägsna den ileoanala påsen och bilda en permanent ileostomi.
Prebiotika
Dessa är icke-smältbara livsmedelsingredienser som har en gynnsam effekt på tarmen. De stimulerar tillväxten av vissa kolonbakterier, t.ex. fruktos gynnar jäsningen av bifidobakterier.
Pre-malignitet
Avser ett tillstånd som inte är elakartat men som är känt för att kunna bli det om det inte behandlas.
Probiotika
Probiotika är levande mikroorganismer som på ett nyttigt sätt ändrar mikrofloran i tarmen, t.ex. lactobaciller. För att detta ska hända måste de vara levande när de äts, överleva den syra som produceras i våra magsäckar och vara vid liv när de lämnar.
Proctalgia fugax
En svår stickande smärta i rektum/anus. Vanligare hos män än kvinnor.
Produkter
Se Stomiprodukter.
Proktit
Proktit är en inflammation i den rektala slemhinnan och ses vanligtvis i samband med ulcerös kolit. Proktit kan också associeras med infektion på grund av campylobacter, shigella och salmonella , samt med veneriska infektioner. Strålproktit är den vanligaste komplikationen av bäckenstrålning och uppstår ofta flera år efter behandlingen. Symptom på allvarlig proktit är riklig, vattnig diarré, blödning och tenesmus.
Proktokolektomi
Se Kolektomi.
Proktologi
Avser den medicinska specialitet som sysslar med diagnos och behandling av sjukdomar i rektum och anus.
Prolaps (rektal)
I det här tillståndet sticker rektum ut genom anus, vanligen som en följd av försvagade stödvävnader. Beroende på svårighetsgraden kan kirurgisk behandling indiceras.
Proximal
Ovanför referenspunkten (kolon sitter proximalt om rektum), t.ex. loop-stomier; distala änden går ner till anus, proximala änden går upp till munnen.
Pseudomembranös kolit
Ett tillstånd som huvudsakligen påverkar kolon och rektum. Den kännetecknas av bildandet av ett tjockt täcke av gulvita mukosala plack på ytan av kolon.
Det anses bero på de toxiner som produceras av bakterierna clostridium difficile, i samband med allvarliga former av antibiotikaassocierade tillstånd. Pseudomembranös kolit kan bli kronisk eller komma tillbaka och kan kräva kirurgiskt ingrepp (total eller subtotal kolektomi).
Psoriasis
Psoriasis är en kronisk, återkommande hudsjukdom som kännetecknas av vitaktiga, fjällande fläckar i olika storlekar. Orsaken är okänd. Den är vanligast förekommande på armbågarna, knäna, hårbotten och naglarna men har även rapporterats i området kring stomin. Psoriasis kan bli aktiv (köbnerfenomen) efter operation eller som en följd av lokal kemisk eller mekanisk irritation. Aktiv psoriasis kan försämra påsens vidhäftning men den kan behandlas effektivt med utvärtes kortikosteroider.
Pus
En tjock gul/grön vätska som bildas i anslutning till en etablerad infektion.
Pustel
En liten varfylld blåsa i huden.
Pyoderma gangrenosum
Pyoderma gangrenosum (PG) är en sällsynt ulcerös, inflammatorisk hudsjukdom. Lesionerna kan visas som enstaka eller flera smärtsamma papler, pustler eller knutor som snabbt blir hårda och ulcerösa.
Dessa - ofta omfattande - lesioner visas som upphöjda med en mörkröd till lila oregelbunden kant.
Peristomal pyoderma gangrenosum (PPG) utgör 4 % av hudproblem i samband med stomi (Lyon 2001). Det etablerade såret är mycket smärtsamt och har nästan alltid en negativ inverkan på användningen av en stomipåse.
PG associeras med systemisk sjukdom, t.ex. inflammatorisk tarmsjukdom eller reumatoid artrit, men orsaken är okänd. Behandlingar innefattar lokala och/eller systemiska antiinflammatoriska preparat.
Rektum
Rektum sitter mellan colon sigmoideum och analkanalen. Rektum är 12–15 cm lång och dess huvudfunktion är att lagra avföring. Rektum är vanligen tom och kollapsar precis innan tarmen töms; när den är helt utspänd kan det få plats upp till 400 ml i den.
Retraherad stomi
När stomislemhinnan är under hudnivån, periferiskt eller delvis. Retraherad stomi kan orsakas av kirurgiska tekniker/svårigheter, återkommande malignitet eller viktuppgång. Det kan leda till problem med att få och bibehålla en säker och läckagefri försegling runt stomin, vilket kräver en grundlig analys som utförs av en utbildad, legitimerad stomiterapeut.
Sår
Avser vanligtvis en parastomal huddefekt som når in i hudens subkutana lager. Sår kan ibland ses på stomins slemhinna. I det här fallet är de vanligen ett svar på aktiv Crohns sjukdom.
Serosa
Serosa är det yttersta lagret i mag-tarmkanalen. Det har också visat sig vara det bindvävsskikt (under peritoneum viscerale), som omfattar strukturerna i bukhålan.
Sfinkter
Grupp av muskler som omger en öppning i kroppen som expanderar eller kontrakterar för att styra flödet av
vätska/avföring genom öppningen.
Slemavsöndring
Det sker naturligt på ytan av en stomi eller i urinen efter att en ileal ledning bildats. Varierande mängder kan passera rektalt efter att kolons funktion tagits bort via operation (t.ex. främre resektion/Hartmanns förfarande) eller som en utsöndring från en slemfistel. Ökande mängder kan ses som ett svar på aktiv tarmsjukdom (t.ex. cancer och inflammatorisk tarmsjukdom). Konsistensen på utsöndringen kan variera från en tjock, gul substans till en
kristallklar vätska.
Stomist/stomipatient
En person som har stomi.
Slemhinna
Se Muköst membran.
Sigmoid kolostomi
Den här typen av stomi formas från colon sigmoideum. Den sitter på vänster sida i buken och kan antingen var en änd- eller loop-stomi (se Kolostomi).
Vid sigmoid kolostomi kan det ta längst tid att återfå normal peristaltik, även om viss tarmgas och avföringsvätska kan ses på tredje eller fjärde dagen. Ett normalt utflöde förväntas vara mjuk avföring som det kan ta mellan fem dagar och några veckor att erhålla efter operationen.
Sigmoida kolostomins funktion
Kolostomifunktionen varierar men tömning inträffar normalt två gånger om dagen till varannan dag beroende på matvanor, allmän kondition, medicinsk behandling och/eller underliggande sjukdom.
Sigmoidoskopi
En undersökning som utförs för att undersöka nedre delen av tjocktarmen. Undersökningen kan
utföras med hjälp av ett fast eller böjligt endoskop. Det fasta endoskopet visualiserar upp till förbindelsen mellan rectum och colon sigmoideum. Det böjliga endoskopet visualiserar upp till vänster colonflexur.
Sönderrivning (av stomin)
Den här termen avser att skära/riva sönder stomin, vanligen på grund av friktion från stomiprodukten eller så kan det hända i samband med trauma på stomin. Det visas ofta som en gul till vit linjär missfärgning av stomins slemhinna.
Den kan vara allvarlig nog för att penetrera bukväggen och få fistlar att bildas i den, men det är vanligtvis ytligt. Eftersom stomin inte innehåller några nervändar kan patienten inte känna smärta.
Sönderrivning av stomin
Trauma mot stomin, oavsiktligt eller avsiktligt. Kan synas på stomin som ett vitt/gult band eller röd fördjupning. Sönderrivning kan bero på att basplattan har fel storlek,
vilket kan skära/riva mot stomislemhinnan.
Stenos
Stenos är en förträngning av tarmens eller stomins lumen.
Stomistenos:
Uppstår vid fascial eller kutan nivå. Det kan orsakas av ischemi, trauma, peristomal sepsis, retraherad stomi, stor ärrbildning (efter mukokutan separation) eller förträngning efter reparation av ett peristomalt bråck. Manuell utvidgning kan övervägas beroende på orsak; om detta inte lyckas kan ombildning av stomin krävas för att undvika obstruktion.
Tarmstenos:
Inträffar både i tunntarmen och tjocktarmen. Sepsis, sammanväxningar, anastomotisk ärrbildning,
strålbehandling och sjukdomar såsom Crohns sjukdom, divertikulit och malignitet kan orsaka tarmstenos. Omfattande förträngning kräver kirurgisk bedömning för att undvika fullständig obstruktion.
Stent
Ett rör (oftast av metall eller plast) förs in i ett kärl eller en passage (t.ex. tarm, urinrör, gallgång)
för att avhjälpa eller förhindra obstruktion.
Sterkoral perforation
Denna term avser perforation i kolon som en följd av allvarlig obstipation som kräver akut operation.
Stomatit
Avser inflammation i stomin, men kan involvera hela mag-tarmkanalen. Ses vanligen som en tillfällig biverkan av strålbehandling eller kemoterapi.
Stomi
Kommer från det latinska ordet för mun. Betecknar en ny öppning in i eller ut ur kroppen.
Se Ileostomi, Kolostomi eller Urostomi.
Stomi
En kirurgiskt skapad öppning för utsöndring av avföring (kolostomi, ileostomi) eller urin (urostomi) som kan vara tillfällig eller permanent.
Stomi med dubbel påse (Paul Mickulitz)
Den här typen av stomi kan formas från ileum eller kolon. Tarmen är uppdelad och de proximala och distala ändarna förs ut genom en öppning i bukväggen och sys fast i huden för att forma två stomier som ligger sida vid sida och hanteras som en stomi.
Stomiblödning
Otillräcklig hemostas efter operationen, portal hypertension, trauma mot stomin eller återkommande sjukdom (IBD, pyoderma gangrenosum, polyper, divertikel eller cancer) kan alla orsaka blödning från små kärl i stomislemhinnan, tarmkäxet eller vid stomiutgången på buken.
Stomikomplikationer
Dessa omfattar stominekros, mukokutan separation, prolaps, granulom, retraherad stomi, stenos, sönderrivning (trauma) och parastomalt bråck.
För peristomala komplikationer, se Caput Medusae, Allergisk kontaktdermatit, Kemisk (irritations)dermatit, Erytem, Maceration, Erosion, Sår, Granulom, Follikulit, Pyoderma gangrenosum, och Kronisk papillär dermatit.
Stominekros
Nekros uppstår på grund av otillräcklig blodtillförsel till stomin. Detta kan bero på omfattande dissektion av tarmkäxet, sträckning av tarmkäxet (på grund av utspänd buk eller fetma) eller allvarligt
tarmödem (efter tarmmanipulering eller om tarmen exponerats för luft).
Nekrosen visar sig med en mörkbrun eller svart missfärgning av stomin, som är torr och fast.
Detta upptäcks vanligen under de första 24 timmarna efter operationen, men kräver noggrann övervakning under de kommande tre till fem dagarna efter operationen. Om det nekrotiska området sträcker sig under fascia krävs omedelbar revision.
Stomiprodukter
Ett samlingsbegrepp som avser påsar som bärs över en stomi. De är vanligen indelade i tre kategorier:
Slutna produkter som vanligtvis bärs över en kolostomi.
Tömbara produkter som bärs vid större vätskeutflöde och vid ileostomibehandling.
Tömbara påsar med en kran för att lätt kunna tömma vid urostomibehandling.
Alla kategorier av produkter finns att få både som 1-dels- och 2-delsversioner. 1-delsversionen är när
påsen och basplattan/plattan är integrerade. 2-delsprodukten har en påse som kan tas loss från basplattan/plattan. Detta gör att personen med stomi kan byta påse utan att ta bort basplattan/plattan.
Se Platta, Påse.
Strålproktit
Se Proktit.
Strålbehandling (DXT)
Behandling av sjukdom med penetrerande strålning. Strålbehandling kan användas vid rektalcancer beroende på stadium och stabilitet. Preoperativ kortvarig strålbehandling ges för att minska lokala återfall. Långvarig kemoterapi ges preoperativt för att krympa rektala tumörer före resektion. Strålbehandling kan också ges postoperativt som en hjälpande/definitiv/palliativ åtgärd och där operation inte är ett alternativ.
Strypning av tarmen
Avser en del av tarmen som har en störd blodtillförsel, vilket kan leda till infarkt och perforation. Strypningsprocessen startar med att tarmen delvis obstrueras som en följd av externt tryck (tumör, bråck, sammanväxningar) eller vridning (volvulus), vilket leder till ödem i tarmväggen, vilket i sin tur förhindrar venöst återflöde.
Subtotal kolektomi
Se Kolektomi.
TAR (trans-anal resektion)
Ett palliativt kirurgiskt ingrepp som syftar till att kontrollera rektala tumörer som inte kan opereras eller för
patienter som inte klarar en stor operation. Ingreppet kräver att ett endoskop används för att kärna ur mitten av en rektal tumör.
Tarm
En del av matsmältningskanalen som sträcker sig från magen till anus.
Tarmkäx
Ett dubbelt lager av peritoneum som omger större delen av tunntarmen och förankrar den i bakre bukväggen. Tarmkäxet innehåller blodkärl och nervfibrer som förser och ger näring åt tunntarmen.
Tarmbakterier
Tarmen, särskilt kolon, innehåller miljontals (över 400 arter) nyttiga bakterier som underlättar matsmältningen och bibehåller tarmarnas funktion. Anaeroba bakterier som finns i kolon har till uppgift att åstadkomma förruttnelse av återstående proteiner och osmältbara rester. Denna bakterieverkan
skapar också tarmgas.
(Vanliga bakterier innefattar escherichia coli, enterobacter aerogenes, clostridium perfigens ochlactobacillus bifidus.)
Tarmarna
Tarmarna består av två delar:
Tunntarmen: se tolvfingertarmen, tomtarmen och krumtarmen.
Tjocktarmen: se tjocktarmen och ändtarmen.
Tarmgas
Se Flatulens.
Tarmsekret
Dessa sekret behövs för matsmältningsprocessen. Den viktigaste egenskapen är den höga halten av matsmältningsenzymer. Sekret kommer in i duodenum från bukspottkörteln, levern och körtlarna i bukväggen.
Bukspottkörtelsekret har en hög bikarbonatkoncentration och därför ett alkaliskt pH (neutraliserar syran som kommer in i magsäcken).Matsmältningsenzymerna som utsöndras från bukspottkörteln är trypsin (matsmältning av protein), amylas (matsmältning av stärkelse) och lipas (matsmältning av fett).
Galla (som utsöndras av levern och lagras i gallblåsan) innehåller gallsalter, kolesterol och lecitin (emulgering av fett). Sekret från tarmkörtlarna består av slem som skyddar duodenum mot angrepp av klorvätesyra, hormoner, elektrolyter och enzymer.
Tarmtömning
Proceduren att tömma rektum på avföring. Reflexen för detta initieras av att rektalväggen spänns
ut, vilket stimulerar stretchreceptorerna och får rektalmusklerna att dras samman.
TEM (trans-anal endoskopisk mikrokirurgi)
Kirurgisk behandling av tidiga tumörer i rektum. Användningen av ett stort endoskop i rektum gör att hela tumören kan avlägsnas direkt från rektalväggen.
Tenesm
En ihållande lust att tömma tarmen eller känsla av att inte kunna tömma tarmen helt. Detta symptom kan upplevas av personer som har lågt sittande rektal cancer.
Tillbehörsprodukter
Tillbehörsprodukter underlättar stomibehandling och omfattar artiklar såsom bälten, konvexa inlägg, påsskydd, påförslutningar/klämmor, sprejer, krämer, hydrokolloida plattor/tätningar, puder, pasta,
luktborttagningsmedel/deodoranter, lösningsmedel och tejp. Här ingår inte stomipåsen eller
basplattan/flänsen/plattan.
Tjocktarmen
Tjocktarmen börjar vid ileocekalklaffen, slutar vid anus och är cirka 1,5 m (4–5 fot) lång. Dess huvudfunktioner är absorption av vätska och elektrolyter, blandning av innehållet från ileum terminalis mot anus, lagring och tarmtömning. Tjocktarmen producerar också slem för att underlätta passagen av avföring och hyser kolonbakterier för nedbrytningen av komplexa kolhydrater och syntes av vitamin B och K.
TME (total mesorektal excision)
Ett kirurgiskt ingrepp som utförs under operationen av den rektala cancern. Mesorektum är ett lager fett-vävnad som omger rektum. Ingreppet måste utföras av en specialist inom kolorektal kirurgi. Operationen har minskat antalet återfall och förbättrat överlevnadsresultatet. Operation som involverar ingreppet kräver ofta en stomi som inte fungerar.
TNM (tumörknut och metastas)
Ett klassificerings-/stadieverktyg för att beskriva stadium och grad för urinblåsan eller kolorektala tumörer.
Total kolektomi
Se Kolektomi.
Tunntarmen
Tunntarmen är 4–5 meter (12–15 fot) lång och består av duodenum, jejunum och
ileum.
Det är det viktigaste organet för matsmältning och absorption av näringsämnen och det är avgörande för livet och hälsan.
Tunntarmssyndrom
Tunntarmssyndrom avser malabsorption och undernäring efter omfattande resektioner av tunntarmen.
Det inträffar när sjukdom eller operation förstör tunntarmens kapacitet och absorption. Om en del
eller hela kolon har resekterats kan problemen bli mer komplicerade. Patienten behöver undersökas för ytterligare näringstillskott, antingen oralt, via gastrostomi eller total parenteral näringstillförsel.
Tvärgående kolostomi
Den här typen av stomi formas i colon transversum. Den sitter vanligen i bukens övre högra kvadrant och kan formas som en loop-stomi eller delad stomi. Loop tvärgående kolostomier är ofta upphöjda av symptomatiska/palliativa orsaker. På grund av placeringen av dessa stomier som sitter utanför rektusmuskeln är bråckbildning och prolaps vanliga komplikationer.
Tvärgående kolostomins funktion
En tvärgående kolostomi börjar ofta fungera den tredje eller fjärde dagen efter operationen. Avföring
kan variera beroende på var på kolon stomin sitter och beror även på kost, underliggande sjukdom och allmäntillstånd. Stomibehandlingen kan därför kräva att slutna eller tömbara påsar används. Stora/ovalformade flänsar kan dessutom behövas för att få plats med en stor eller oregelbundet formad stomi.
Ulcerös kolit
Inflammatorisk tarmsjukdom som påverkar kolon men inte tunntarmen.
Ultraljud
En icke-invasiv scanning av buken med hjälp av ljudvågor för att skapa en bild av de inre organen/avvikelser i buken.
Urin
Avfallsmaterialet som utsöndras av njurarna. Det innehåller urea, urinsyra och kreatinin, salter och pigment. Urinens alkalinitet/aciditet uttrycks som pH-värden med 7 som nollpunkt. Njurarna spelar en viktig roll för att balansera kroppens surhetsgrad. Urin ska vara en klar, bärnstensfärgad vätska och är vanligtvis en aning sur.
Urinblåsa
En membransäck inuti bukhålan för tillfällig lagring av urin. Urinblåsan har normalt en eftergivlig struktur så att upp till i genomsnitt 400 ml urin kan lagras.
Urinrörssfinkter
Muskelmekanismen som styr retention och frigöring av urin från urinblåsan. Det finns två urinrörssfinkter:
Den inre sfinktern: del av den muskulära urinblåseväggen som fungerar som den inre urinrörssfinktern
och förhindrar att urin lämnar urinblåsan och rinner in i urinröret. Denna sfinkter kan inte kontrolleras avsiktligt utan den styrs automatiskt (ofrivilligt) av hjärnan.
Den externa sfinktern: ett muskellager som kallas den urogenitala diafragman, är ett stöd för
innehållet i bäckenet och fungerar som den externa urinrörssfinktern. Den är ett alternativt sätt att
hindra urinen från att tömmas ut ur kroppen. Denna sfinkter styrs frivilligt.
Urinvägarna
Urinvägarna består av njurarna, urinledaren, urinblåsan och urinröret. Njurarna är rödbruna, bönformade organ och är cirka 12 cm långa. De sitter på varsin sida av ryggraden. Njurarna utsöndrar restprodukter som urin och reglerar vätske- och elektrolytbalansen. Urinen förs via urinledarna från njurarna till urinblåsan.
De rörformade urinledarna är 24–30 cm långa, de är cirka 3 cm i diameter och passerar från njurbäckenet till urinledarens öppningar i urinblåsan.
Urinblåsan är ett ihåligt organ som kantas av muskler och sitter i bäckenet. Den fungerar som en behållare för urin. Dess form varierar med mängden urin som finns i den.
Urinröret sträcker sig från urinblåsans hals till externa meatus. Den har en sfinktermekanism som
både förhindrar urinläckage mellan urineringar och fungerar som en ledning vid urinering.
Urostomi (ileal ledning/Bricker-loop)
Denna typ av urinavledning innebär att man kopplar från urinledarna från urinblåsan och ansluter
dem till en isolerad del av ileum (eller kolon för en kolonledning). Den distala änden av ileum
förs ut på ett förutbestämt ställe, vanligen på bukens högra sida, som en
urostomi. En urostomipåse används sedan för att samla upp urinen.
Vid tidpunkten för operationen placeras uretrastent/-kateter (genom urinledarna och in i stomipåsen
för att stabilisera anastomosen och för att förhindra stenos och obstruktion under den
inledande postoperativa perioden. Efter 7–14 dagar avlägsnas dessa uretrastent eller faller kanske ut
av sig själva. Njurarna kommer att producera urin utan avbrott; därför är funktionen från den ileala
ledningen omedelbar.
Urostomins funktion
Utsöndring från en urostomi är normalt urin och mängden beror på intaget. Urostomipatienten
rekommenderas att dricka cirka 1 800–2 500 ml vätska varje dag. Tillräckligt och lämpligt vätskeintag är den enskilt viktigaste faktorn i förebyggandet av komplikationer såsom urinvägsinfektioner och
stenbildning.
Uttänjning
Överexpansion av tarmen med gas/vätska/avföring. Orsaker till uttänjning omfattar intestinal obstruktion, förstoppning, colon irritabile och akut buk.
Volvulus
Den här termen avser en rotation och vridning av tarmen, ses vanligtvis i colon sigmoideum. En
volvulus kan förekomma hos personer som har långvarig förstoppning eller kroniskt missbruk av laxermedel när kolon blir större, längre och relativt atonisk. Det är ofta möjligt att komprimera och
tvinna upp tarmen genom att passera ett rektalrör (tarmgas) men återkommande volvulus kan kräva operation
(Sigmoideumresektion eller Hartmanns).
